söndag 16 september 2007

Karins barnbibliotek

Jag känner att jag inte riktigt kan släppa det här med barn- och ungdomslitteratur ännu. Så: ett axplock av de böcker jag minns bäst från jag var liten. Ingen ranking, ingen åldersindelning, bara mina favoriter:

- C.S.S. Lewis, Alla böckerna om Narnia utom den första (Min morbror trollkarlen). Då var det äventyr och kentaurer (äventyr! Kentaurer!), syskonkärlek och guldfodrade mantlar, magiska horn och lurviga lejon. Med den vuxne läsarens ögon är det i stället bibliska allusioner till både höger och vänster, kantade av ett moraliserande

- Enid Blyton, Fem-böckerna. Engelska hedar och fyrar, lönngångar, smugglare, svartmuskiga cirkusarbetare… Och som om detta inte vore nog bjuds läsaren även på en diskussion om genus och queerteori så subtil att det framstår som ytterst tveksamt huruvida Blyton själv varit medveten om den. Och just det, en stor, väldresserad och kramig Golden Retriever också.

- Lisbeth Pahnke, Böckerna om Britta och Silver. Kommentar överflödig, i alla fall för er som en gång varit hästtjejer. För er andra handlar böckerna om hoppryttaren Britta och hennes skimmelfärgade welshponny Silver. Britta och Silver tävlar, startar ridskola, rider jakter, går omkull… Och om jag inte missminner mig helt är det en liten kärlekshistoria inblandad i de senare böckerna.

- Bibelns berättelser för barn. Gamla testamentet som bilderbok. Det är lejongropar och brinnande buskar och svärmar med gräshoppor och uttorkade brunnar. Reli-whatta, sa du? Nä vaddå, det här är väl en äventyrsbok?

- Den underbara resan, En underbar resa, et.c. Jag kommer inte ihåg titeln, jag kommer inte ihåg författaren, och inget googlande i världen tycks kunna hjälpa mig. Det är i alla fall en berättelse i tre ganska tjocka band om en filmatisering av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige – ett Sverige som nu är inramat av kraftledningar och befolkat av lågkonjunkturens arbetslösa. Tranorna vid Hornborgasjön finns kvar, men det är nog också det enda som är sig likt från Selmas berättelse. Allra bäst minns jag Lappland (där samerna åkte skoter), att delen om Dalsland hette På Dal, eftersom det är så man tydligen säger där, och den delen där en familj tvingades flytta från sin gård för att kommunen (?) ställt upp en stor kraftledning precis bredvid och familjen nu var rädd att den skulle påverka dem likadant som den redan påverkat korna (som, om jag minns rätt, slutat kalva).

- Bibliotekets samlingar av skräckberättelser.

Och så hundra andra som jag inte kommer ihåg just nu.

Så såg det ut. Lyckligtvis är Narniaböckerna de enda jag läst om sedan dess. De andra tänker jag låta vara orörda, jag tror att det blir bäst så. För vuxenögon beter sig inte likadant som barnögon, och när vuxenögonen en gång fått läsa det som barnögonen kommer ihåg så blir det vuxenögonen som fortsätter att minnas. Inte sämre, inte bättre. Men annorlunda.

Inga kommentarer: