torsdag 27 september 2007

Anledning till tystnad

På handledarträff:

- I don't really understand. You plan to discuss the psychology of Joe Christmas?
- Yeah. Exactly.
- And the race aspect that you mentioned last meeting? What about that?
- Yeah, exactly. Well, you know. Sort of... Yeah, how he doesn't know and nobody else knows and... Yeah.
- Aha, OK. And what about Joanna Burden, you said that you might use her to... Do what?
- Yeah... To... Um... To sort of... Well I guess because they both are obsessed with color and he doesn't know he she only sleeps with him because he you know is black and sort of. Yeah.
- ...
- Yeah... Yeah... Exactly. Like... Yeah, psychology. Yeah.


Återkommer när jag återfått talförmågan.

tisdag 25 september 2007

Godmorgon

Kör så det ryker.

måndag 24 september 2007

Det gick

Hör ni det?

Det gick.

Kastade in handduken med gott samvete för en halvtimme sedan. Första dagen av mardrömsveckan avklarad, och jag känner mig mer än nöjd med mig själv. Salinger är avslutad, jag har ett förslag på en outline till uppsatsen, och jag har hunnit med ett till kapitel i Light in August. Och apropå det, om ni inte har gjort det så måste ni läsa den, den är så bra, så bra. Språket: aaah, kronologin: aaah, spänningen: aaah. En eufori i det lilla formatet, så är det bara.

En sak till, innan jag lämnar för idag:

Det gick.

Fett grymmish

15:04, och jag är färdig! Nu går jag på rast ett tag och försöker ladda om batterierna. Näst på tur står att formulera en klar frågeställning till uppsatsen, och börja fnula på dispositionen. Ska vi säga att jag har till... Klockan sju på mig? Fyra timmar igen? Vi gör så. Hörs sen då.

Innan jag börjar

Såg Little Miss Sunshine i lördags, tusen år efter alla andra. Och ja, den var bra. Rolig, kärleksfull, engagerande och all-in-all ganska så jättemysig. Dysfunktionella familjer är roliga - i alla fall på film. Snygg att se på var den också. Tonårsangst de luxe, en suicidal Proustforskare, en trasig VW-buss, en söt tjej i svettband och enorma glasögon... Kastrullresan möter You and Me and Everyone We Know, typ. Se den. Nu tillbaka till Salinger.


Måndag

Jaha, så var det måndag igen. Den där mattheten (trötman, som Virtanen skulle säga) har lättat, och lämnat kvar koncentration och pepp. Pepp pepp. Veckan kommer vigas åt vännerna Salinger, Hemingway, Faulkner och Lawrence. Roligt - men så mycket att jag redan nu känner hur tungt det kommer vara att ens andas i slutet av veckan. Planen är att ta en sak i taget, samt sätta upp beting för mig själv. Salinger är förste man till rakning. Hundra sidor kvar, sen analysera Catcher in the Rye utifrån Buckleys definition av (den amerikanska) bildungsromanen. Borde gå ganska snabbt, ska vi säga att jag är färdig klockan tre? Om fyra timmar, lunchpaus inräknat? Vi testar.

Okej, ses klockan tre för rapport.

söndag 23 september 2007

Söndagsångest

Klockan är halv tolv och hittills har jag inte hunnit med någonting annat än att irritera mig på DNs korrläsare som uppenbarligen tagit semester långt härifrån. Almanackan är fullklottrad med saker som måste måste måste göras innan helgen, i helgen och efter helgen. Solen skiner och jag vill helst av allt ta på mig fina höstkläder och gå och sparka löv längs med ån, med bra musik i öronen och en pappmugg med köpekaffe i handen. Jag vill vara Summer i O.C., jag vill vara Brenda i Beverly Hills, jag vill vara arton år och svinrik och snygg och bo i Kalifornien. Jag vill vara ledig utan att få dåligt samvete, jag vill ha tre meter i tak och parkettgolv och jag vill, nej, jag måste ha ett jobb som ger ungefär tre gånger så mycket pengar som mitt nuvarande, utan att för den sakens skull öka mängden timmar jag lägger ned på det varje vecka, för CSN - i likhet med mig själv - börjar tröttna på att jag aldrig någonsin kommer fram till mitt utbildningsmål (vad nu det är) och vill inte försörja mig i särskilt många veckor till.

Och jag tänker, att om det verkligen var så att Gud skapade jorden på sju dagar och på den sjunde dagen så vilade han, då, tänker jag, då var Gud uppenbarligen inte student.

fredag 21 september 2007

Vill inte

Nä, inte idag.

Inte gå och lära mig att informationssöka.

Inte gå och jobba.

Inte göra någonting alls.

Idag vill jag ligga nedbäddad i den Stora Soffan och se på skräckfilmer, ingenting annat. Men så kommer det inte att bli, ty Luther (du gamle gode vän) har parkerat sig på min vänstra axel. Han skriker inte, inte ännu, men han pratar med precis rätt röstvolym för att det ska bli omöjligt att ignorera honom. Starkare än brus, svagare än spolande vatten. Och helt jävla omöjlig att stänga av. Så jag får väl göra som han säger.

Läsa.

Läsa läsa.

Läsa läsa läsa.

Och så skriva lite.

torsdag 20 september 2007

Dagens lästips

Elaine Showalter, "Dr. Jekyll's Closet," Sexual Anarchy: Gender and Culture at the Fin-de-siècle

Fantastiskt, och då menar jag fantastiskt underhållande läsning. The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde läst genom ett freudianskt raster med allt vad det innebär av symboltolkning, sexualisering, och, ja, lite annat smått och gott. Som homoerotik och homosocialisering också. Som aptitretare bjuder jag på dessa fraser (och kom ihåg, tänk F-R-E-U-D):

- chocolate-brown fog
- back-end of the evening
- large, firm, white and comely (om Jekylls händer)
- lean, corded, knuckly (om Hydes händer)

Den som sa att litteraturkritik är tråkigt har uppenbarligen inte bekantat sig med Elaine Showalter.

Till sist, ett stilla konstaterande. Om man är kvinna och gift med en major, då är man majorska. Om man är kvinna och gift med en doktor, då är man doktorska. Om man är kvinna och gift med en bloggare, då är man en bloggerska. Endast då.

Idag, vänner, idag vajar prettoflaggan högt. Seså, svisch svisch iväg till biblioteket!

måndag 17 september 2007

Tyskland über alles

Om man betänker att litteraturkritik är lite krångligt på svenska. Om man betänker att man studerar amerikansk litteraturhistoria och således håller på med litteraturkritik på engelska. Om man betänker att ens totala tyska vokabulär uppgår till en total summa av fyra satser, varav åtminstone två inte lämpar sig för finare sammahang. Om man betänker allt det, då inser man hur jättejobbigt det är att läsa en artikel som handlar om historiska definitioner av Bildungsromanen och dess nära släktingar Entwicklungsromanen och Erziehungsromanen. När definitionerna mestadels är på, just det, tyska.

Och jag är inte ensam. Frågetecknen kring det tyska språket hopar sig idag.

Godmorgon

En vansinnesvecka ligger framför mig, med tusen artiklar som ska läsas och sammanfattas och appliceras på texter. Roligt, men jag skulle hellre ägna mig åt uppsatsen. För den, mina damer och herrar, kommer bli fantastisk! Trots min något knapphändiga checklista inför fredagens möte gick det (mötet alltså) riktigt bra. Jag är pepp, mina handledare är pepp, hela världen är superpepp! Pepp pepp. Men det får alltså vänta lite. Nu artiklar.

Pepp pepp.

söndag 16 september 2007

Karins barnbibliotek

Jag känner att jag inte riktigt kan släppa det här med barn- och ungdomslitteratur ännu. Så: ett axplock av de böcker jag minns bäst från jag var liten. Ingen ranking, ingen åldersindelning, bara mina favoriter:

- C.S.S. Lewis, Alla böckerna om Narnia utom den första (Min morbror trollkarlen). Då var det äventyr och kentaurer (äventyr! Kentaurer!), syskonkärlek och guldfodrade mantlar, magiska horn och lurviga lejon. Med den vuxne läsarens ögon är det i stället bibliska allusioner till både höger och vänster, kantade av ett moraliserande

- Enid Blyton, Fem-böckerna. Engelska hedar och fyrar, lönngångar, smugglare, svartmuskiga cirkusarbetare… Och som om detta inte vore nog bjuds läsaren även på en diskussion om genus och queerteori så subtil att det framstår som ytterst tveksamt huruvida Blyton själv varit medveten om den. Och just det, en stor, väldresserad och kramig Golden Retriever också.

- Lisbeth Pahnke, Böckerna om Britta och Silver. Kommentar överflödig, i alla fall för er som en gång varit hästtjejer. För er andra handlar böckerna om hoppryttaren Britta och hennes skimmelfärgade welshponny Silver. Britta och Silver tävlar, startar ridskola, rider jakter, går omkull… Och om jag inte missminner mig helt är det en liten kärlekshistoria inblandad i de senare böckerna.

- Bibelns berättelser för barn. Gamla testamentet som bilderbok. Det är lejongropar och brinnande buskar och svärmar med gräshoppor och uttorkade brunnar. Reli-whatta, sa du? Nä vaddå, det här är väl en äventyrsbok?

- Den underbara resan, En underbar resa, et.c. Jag kommer inte ihåg titeln, jag kommer inte ihåg författaren, och inget googlande i världen tycks kunna hjälpa mig. Det är i alla fall en berättelse i tre ganska tjocka band om en filmatisering av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige – ett Sverige som nu är inramat av kraftledningar och befolkat av lågkonjunkturens arbetslösa. Tranorna vid Hornborgasjön finns kvar, men det är nog också det enda som är sig likt från Selmas berättelse. Allra bäst minns jag Lappland (där samerna åkte skoter), att delen om Dalsland hette På Dal, eftersom det är så man tydligen säger där, och den delen där en familj tvingades flytta från sin gård för att kommunen (?) ställt upp en stor kraftledning precis bredvid och familjen nu var rädd att den skulle påverka dem likadant som den redan påverkat korna (som, om jag minns rätt, slutat kalva).

- Bibliotekets samlingar av skräckberättelser.

Och så hundra andra som jag inte kommer ihåg just nu.

Så såg det ut. Lyckligtvis är Narniaböckerna de enda jag läst om sedan dess. De andra tänker jag låta vara orörda, jag tror att det blir bäst så. För vuxenögon beter sig inte likadant som barnögon, och när vuxenögonen en gång fått läsa det som barnögonen kommer ihåg så blir det vuxenögonen som fortsätter att minnas. Inte sämre, inte bättre. Men annorlunda.

fredag 14 september 2007

En dagens, tack

Håller på med en mental checklista inför eftermiddagens handledarmöte. Än så länge består den av två punkter, eller i alla fall en och en halv:

Finding a Topic Area *check*
Finding a Subject *liten check*

Ja.

Det borde nog räcka.

De blir nog nöjda.

Nu läsa.

torsdag 13 september 2007

Jajovisstjaglömdeengrej

Man fick en gratisbok när man köpte Expressen igår. Den gode August hade nog blivit mäkta imponerad över det ljungfärgade omslaget hans Hemsöborna förärats. Men men. En gratis bok!

På Expressens hemsida kan man för övrigt göra testet Hur litterär är du? Själv lyckades jag skrapa ihop 20 poäng (som borde ha varit 22, jag fick hjärnsläpp, jag fick det jag fick det jag fick det) av 28 möjliga, vilket känns okej. Inte jättedåligt, inte jättebra. Klicka här och testa själv.

Nä ni, nu är det dags att samla ihop sig och gå och disktutera Huck Finn. Och börja planera uppsatsen! Men det blir det mer om senare.

onsdag 12 september 2007

Från låtsaskaffe till livsinsikt

Mark Twain
Adventures of Huckleberry Finn (1884)

När jag var liten var Huck Finn en av mina bästa låtsaskompisar. Inte en sån låtsaskompis som man serverade låtsaskaffe till på låtsasbjudningar, utan en sån låtsaskompis som bjöd in en till att följa med på deras äventyr. Nu, en sisådär femton år senare, har jag inte riktigt lika lätt att följa med Huck på hans färd längs Mississippifloden. Det som jag kommer ihåg som pojkstreck och äventyr läser jag nu som svidande samhällskritik, och det jag minns som entusiasm och idérikedom är numera ersatt av ett lågmält grubblande.

Men först – en snabb resumé. För att komma undan från sin försupne far (som försöker komma åt de pengar som Huck tillsammans med kompisen Tom Sawyer lyckades komma över i The Adventures of Tom Sawyer ) flyr Huckleberry Finn en dag hemmet i Saint Petersburg. Han slår följe med Jim, en förrymd slav som söker frihet för sig och sin familj. Innan sagan kan bli all hinner de två med att dras in i en Romeo-och-Julia-liknande familjefejd, slå följe med (eller, snarare, bli följeslagna av)två bedragande skådespelare, samt hamna i mitt i en svekfull arvsbluff. Under resans gång djupnar Hucks och Jims kontakt, och mot slutet framstår Jim som den fadersgestalt Huck aldrig har funnit i sin egen far.

I mångt och mycket kan Adventures of Huckleberry Finn sägas vara en bildningsroman. Huck flyr från Saint Petersburg (visserligen för att undkomma sin pappa snarare än att söka en inre sanning) och ger sig ut på en resa där han, efter att ha sett några av världens mer korrupta sidor, vid resans slut har ökat på sin själsliga mognad. I alla fall litegrann. Att röra sig längs med floden är ett perfekt sätt att låta den naive Huck möta olika typer av människor. Floden sätter allt och alla i rörelse, och när ett äventyr är avklarat är det bara att, bokstavligt talat, sätta sig på flotten och fortsätta bortåt, mot nya mål. Men floden orsakar också problem. Under en kraftig dimma flyter Huck och Jim långt förbi sitt mål, och hamnar ännu djupare in i södern – vilket för slaven Jim kan få ödesdigra konsekvenser. Han har flytt för att få sin frihet, men det är en frihet han omöjligt kan uppnå överallt.

Adventures of Huckleberry Finn räknas, trots att den samtidigt anses vara en av de Stora Amerikanska Romanerna, allt som oftast som en barnbok. Till viss del kan jag hålla med om det (och nej, jag har fortfarande ingen bra definition på vad som egentligen gör en bok till en barnbok mer än känslan), men bara till viss del. Till två väldigt specifika delar, till och med – början och slutet, eller om man så vill, de delar där Tom Sawyer är med. När Tom kommer in, då tar det fart. Och det tar fart rejält! Om Huck står för mognad genom upplevelse, står Tom för handling genom vansinne. För Tom är ingenting för bombastiskt, tvärt om. Det slätstrukna är för honom totalt ointressant. Tom vill ha äventyr, och Tom skapar sig därför äventyr. Min misstanke är att det är Tom som är boven i detta romandrama – utan Tom Sawyer hade Adventures of Huckleberry Finn aldrig blivit ihågkommen som en barnbok.

Adventures of Huckleberry Finn har kallats rasistisk, och är i vissa (amerikanska) skolor och bibliotek bannlyst på grund av det talrika användandet av ordet nigger. Och visst, vad Twain beskriver är ett i allra högsta grad rasistiskt samhälle. Det är artonhundratal i den amerikanska södern, med allt vad det innebär av segregation, negerslavar och bomullsfält. Men boken är inte en hyllning, den är en satir över detta samhälle. Boken är full av korrupthet, hat och missunnsamhet – allt från de vita männen i berättelsen. Den person som framstår som mest nobel och ärbar är, just det, Jim.

Inledningsvis skrev jag att jag hade lättare att läsa om och leva mig in i Hucks äventyr som yngre. För då, innan jag såg satiren, så var Adventures of Huckleberry Finn inget annat än en äventyrsbok. Men lite vuxnare ögon har rollerna skiftat; nu får äventyren stå tillbaka för kritiken. Resultatet? Lite tyngre, lite jobbigare – men även lite bättre.

Ålderslitteratur?

Jag funderar lite på ett längre inlägg om Adventures of Huckleberry Finn som jag blev klar med för inte allt för länge sen. Men innan jag kommer dit måste vi prata lite om det här med barn- och ungdomslitteratur. Finns det en sådan, hur ser den ut, och vad skiljer den egentligen från vuxenlitteraturen?

Ett lätt sätt vore att svara a) ja, b) simpel, lättförståelig och icke-problematiserande, samt c) att den är simpel, lättförståelig och icke-problematiserande. Plus att den handlar om barn och ungdomar. Och just det, större typsnitt och fler bilder också. Ett mer komplicerat, men antagligen också riktigare vore att säga a) ja, den finns, men är inte homogen och därför svårdefinierad, b) se svar på tidigare fråga, den är inte homogen och därför svårdefinierad, samt c) ingenting, egentligen. För så är det. Det är inte temat som avgör; barnböcker behandlar ämnen som liv och död, kärlek och livsångest precis som böcker för vuxna. Det är inte längden som avgör, det kan alla som läst de senare böckerna om Harry Potter intyga. Och det kan väl knappast vara att de är simpla och lättförståeliga som är kriteriet, för i så fall skulle väl bilderboken Resan till Ugri-La-Brek klassas som solklar vuxenlitteratur, medan Marian Keyes skulle vara en, ja, en barnboksförfattare.

Kan det helt enkelt vara det att de handlar om barn som gör det? Att vi utgår från att om en bok handlar om barn är den också tänkt för barn? Ta er en funderare på det. Jag återkommer när jag samlat tankarna kring Huck, Jim och Tom.

måndag 10 september 2007

Hej!

Vad kul att du är här! Hoppas att du kommer att trivas här hos mig. Det du ser framför dig är ett smakprov av det som står i min bokhylla, ligger bredvid min säng och i mina väskor. En titt in i mitt bibliotek, helt enkelt. Böcker jag har läst, böcker jag ska läsa, böcker jag säger att jag ska läsa (och ibland kanske även böcker jag sagt att jag har läst). En påse litterärt lösgodis där tankar och tips blandas med analyser och frågor.

Det är Harry Potter och Fröding, Kafka, Dostojevski och Miller. Och så Loe, Oates och Coupland, för det är dem jag gillar bäst.

Böcker, det är nästan det bästa som finns. Så välkommen hit. Titta runt lite, bläddra. Var inte rädd för att göra hundöron eller kludda i marginalen, det gör jag hela tiden.

En sak bara. Du kan väl ställa tillbaka boken där du tog den? Så blir det lättare att hitta den nästa gång.