D.H. Lawrence
Lady Chatterleys älskare (1928)
I söndags var det brigadmöte. På schemat stod Lady Chatterleys älskare av D.H. Lawrence. Jahaja, tantsnusk minsann, tänker du säkert. Inget fel med det, så tänkte jag också innan jag hade läst den. Men ack vad jag bedrog mig, och ack vad du bedrar dig själv om du inte läser den här boken! Visst, till stor del handlar den om sex och kärlek – men inte på det detaljfrossande och oanständiga sätt som den ofta utpekas som. Bokens kärna är inte kärlekshistorien i sig, utan den sexualitet som relationen är ett resultat av. Låter det krångligt? Inte alls.
Den unga Lady Chatterley lever i ett kallt äktenskap. Hennes make är förlamad från midjan och ner efter en krigsskada. Hans invalidisering sträcker sig dock vidare än så. Bakom en blankpolerad, intellektuell och välartikulerad mask gömmer det sig en människa som för varje dag som går blir mer och mer oförmögen att kommunicera (såväl verbalt som fysiskt) med sin fru.
Lord Chatterley gör misstaget att tro att det hans sköna Lady saknar är ett barn, och ger henne så sin, om inte välsignelse, så i alla fall sitt tillåtande att bli gravid med en annan man. Men han har fel. Det är inte längtan efter ett barn som driver henne, inte alls. Det Lady Chatterley saknar, det är fysisk närhet och intimitet, lust och passion. Och det är en saknad som tagit sig fysisk skepnad. Sakta men säkert förfaller, precis som blommor utan vatten, hennes kropp, och hon blir tunn, skrumpen och grå. Och det är här vi börjar närma oss pudelns kärna. D.H. Lawrence ger, genom Lady Chatterley, en röst åt den kvinnliga sexualiteten, en sexualitet som tidigare inte varken uppmärksammats eller knappt ens blivit erkänd. För Lawrence är sexualiteten vare sig hemlig eller främmande, den är ett behov lika stark som det av mat eller sömn – för såväl män som för kvinnor.
Likaväl som boken är ett bitskt inlägg i en sexualpolitisk debatt är den ett ställningstagande i den av tradition tyngda klasskampen. Damen av börd förälskar sig i den enklare mannen. Tematiken är egentligen inte ny. Vi har i själva verket mött den ett flertal gånger tidigare – men då iklädd andra kläder. Vanligtvis är det mannen som får stå som representant för den högre klassen, och genom att ändra på rollerna utmanar Lawrence de maktkonventioner som vanligtvis råder. I bakgrunden av kärlekshistorien som växer fram mellan Ladyn och hennes skogvaktare drivs en annan typ av klasskamp, en kamp där skitiga arbetare möter den vinstlystna kapitalismen.
Boken är en smältdegel där en mängd olika motsatspar kontrasteras mot varandra. Lust möter kontroll, klassmedvetenhet möter klasslöshet, och, på mer än ett plan, står den vilda naturen mot den tuktade kulturen. Lawrence riktar en hård känga mot dem som försöker göra det abstrakta konkret genom att benämna och döpa känslor och intryck, mot dem som genom att förklara hur någonting är befattat på grund av detta ger sig själva tolkningsföreträde och äganderätt.
Symbolspråket är rikt och utvecklat, och sträcker sig över såväl karaktärsbeskrivningar som flyttmönster som längtan till skogen som…
Jag sätter punkt här. Lite måste det finnas kvar för dig att upptäcka. För lova lova lova att du tar tag i den här boken, snarast. Inte tantsnusk, bara bra!
Ps. Rapport från mötet hittar du här.
tisdag 2 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar